Om du vill bli påmind om att breven finns, lämna din mejladress här nere.

Det här är en plats jag själv hade behövt för några år sedan. En röst som gav perspektiv, snarare än råd. En röst som sa: du är okej som du är. Och som samtidigt hjälpte mig förstå varför livet ibland känns tungt, rörigt eller överväldigande.

Det här är ett brev till dig som ofta är den som håller ihop allt. Du vet vem du är. Den som fixar. Den som planerar. Den som ser till att saker blir gjorda. Du håller koll på tiderna. Du minns vad som behöver handlas. Du märker när någon annan mår dåligt. Och ofta gör du det utan att någon egentligen tänker på det. För utåt sett fungerar ju allt. Men ibland finns det en trötthet där under. Inte alltid en trötthet som syns. Mer som en känsla av att alltid vara lite “på”. Kans

Det här är ett brev till dig som känner att livet springer ifrån dig. Du är här. Du fungerar. Och egentligen är det inget som är "fel". Utåt sett känns ju allt på plats, eller? Men det känns ändå som att dagarna går. Livet pågår. Och du åker med. Men mentalt är du inte riktigt där. En vecka går. En månad. Plötsligt ett halvår. Och man börjar inse att man kanske inte lever. Man överlever. Och vad är då skillnaden? Kanske handlar det inte om vad vi gör. Utan om hur vi är där.