Om att inte lämna över sig själv

Det här brevet är till dig som kanske är van vid att titta utåt för att förstå hur du borde leva ditt liv.

Till dig som ibland märker att andras liv tar mer plats än ditt eget.

Sociala medier kan lätt bli ett facit.

Ett ställe där vi omedvetet börjar mäta oss.

Rannsaka våra liv.

Tänka att något är fel,

bara för att det ser annorlunda ut än någon annans.

Den här platsen är tänkt som en motpol till det.

Inte en ny röst att luta sig mot.

Inte ännu en person som vet bättre än du.

Utan en plats som försiktigt pekar tillbaka, till dig själv.

Jag tror inte att vårt välmående mår bra av att ligga i någon annans händer.

I ett flöde. På en plattform. Inte ens hos en coach.

Mitt arbete, när jag möter mina klienter, är färdigt när de inte längre behöver mig.

När de har hittat sin egen röst.

Sin egen kompass.

Sin egen tillit.

De här breven är skrivna i samma anda.

Inte för att leda dig.

Utan för att påminna dig om att du redan kan lyssna.

Att du redan bär svaren, även när de är otydliga. Om något i det här talar till dig.

Om något här hjälper dig att sänka axlarna lite

och komma närmare dig själv.

Då är du på rätt plats.

Och kom ihåg, breven finns här när du behöver dem.

All kärlek,

Andrea